Vi återställer vattendrag för att efterlikna naturliga förhållanden och återskapar på så sätt de livsutrymmen som variation i miljön ger. I en del av vattendragen kompletterar vi återställningen av miljön med att återföra lekgrus då detta ofta spolats bort efter att vattendraget rensats på större material.

Restaureringen kan jämföras med att sätta möbler i ett tomt hus. Många djur och växter kräver olika livsmiljöer och i ett mångformigt vattendrag finns såldes utrymme för fler antal arter. Biologisk mångfald leder också till mer föda för exempelvis öring, harr och utter.

Även vattenkvaliteten kan bli bättre efter en restaurering då vattenhastigheten oftast sänks något. Om vattnet uppehåller sig längre i vattendraget kan smådjur och växter tillgodogöra sig partiklar och näringsämnen under längre tid. Antalet djur och växter ökar när livsutrymmet blir större och reningen av vattnet blir effektivare. Näringsämnen omsätts istället för att transporteras till sjöarna.  

Det är många arter som gynnas av den här typen av åtgärder, i projektet räknar vi med att gynna främst öring, flodpärlmussla och bottenlevande insekter samt de arter som anses vara mest skyddsvärda ur ett europeiskt perspektiv. I projektet restaureras 30-tal vattendrag under åren 2015-2019.

Flodpärlmusslan är en tjockskalig mussla med ett karaktäristiskt njurformat skal. Den blir som vuxen mussla ca 10-18 cm lång. Den vuxna musslan lever på botten i vattendrag livnär sig genom att filtrera sin föda direkt ur vattnet. Genom att de filtrerar vattnet på små partiklar kan stora musselbestånd ha en renande effekt på vattnet. I Norrland som ingår i den norra delen av flodpärlmusslans utredningsområde kan den uppnå en ålder på ca 200 år, medan den i Spanien bara blir cirka 40 år.

Flodpärlmusslan är fridlyst i hela EU. Vattenkraftsutbyggnad, regleringar, slam/sediment, vattendragsrensningar, flottning, föroreningar och ett historiskt sett stort pärlfiske har reducerat populationerna av flodpärlmussla mycket kraftigt. Minskningstakten har uppgått till mellan 49 och 65 procent under de senaste 100 åren och en fortsatt minskning av populationen pågår eller förväntas ske.

Vid fortplantningen släpper den befruktade honmusslan larver som förs via vattnet till gälarna hos öring eller lax, där de fäster sig och lever som parasiter och tar sin näring från värdfiskens gälar. Genom detta parasitiska steg är fortplantningen beroende på ett relativt stort bestånd av öring eller lax. När mussellarven utvecklats till en liten mussla (ca 0,5 mm), släpper taget om värdfiskens gälar och gömmer sig i gruset på botten till den är tillräckligt stor för att klara sig exponerat på botten. Öringen tar ingen skada av infektionen av mussellarverna.

Av 100 miljoner mussellarver kommer endast en att överleva och utvecklas till en vuxen mussla. Resten av mussellarverna och småmusslorna blir mumsbitar för andra djur i vattendraget, vilket gör musslorna till en viktig födokälla.

Flodpärlmusslans minst sagt fascinerande levnadsstrategi gör den också väldigt sårbar. Inte bara den vuxna musslan är sårbar för exempelvis slam från skogs- och jordbruk.Om möjligheterna för värdfiskens reproduktion förstörs uteblir även musslans föryngring. Ett vattendrag som har ett flodpärlmusselbestånd är därför ett välmående vattendrag värt att vara rädd om! Kom ihåg att det inte är tillåtet att plocka upp en flodpärlmussla!

I projektområdet finns vattendrag med svaga flodpärlmusselbestånd och vattendrag där till och med flodpärlmussla helt försvunnit. Men det finns också vattendrag där vi har rik förekomst av flodpärlmussla.I projektet har vi återintroducerat flodpärlmussla till de vattendrag där den finns sparsamt och där den försvunnit. Dels genom att flytta musslor uppströms i det system där de finns. Vi har även infekterat öringungar. Eftersom flodpärlmusslan tidigt i livet lever på gälarna hos öringen går det att smitta årsungar av öringar med flodpärlmussellarver för att sedan plantera ut öringarna igen.  Totalt har vi återintroducerat flodpärlmussla i 11 vattendrag.